TRÄ ART 2026
TRÄ ART som i år fyller 10 år, är en del av Kulturgatan och en mötesplats för möbler, bruksföremål, konsthantverk och slöjd.
Precis som i de föregående upplagorna handlar det om samtida svenska och internationella mästerverk som alla bygger på nyfikenhet, uppfinningsrikedom och hantverksskicklighet.
Själva materialet trä är förstås utgångspunkten och den gemensamma nämnaren även i år, experimentella skapelser. Ibland utifrån praktiska behov men också nyfikenhet och lust och underfundiga och poetiska tankar. Personliga objekt med olika uttryck – alla väl värda att närma sig.
Jubilarerna 2017-2025
I ett helt decennium har TRÄART varit en mötesplats för skaparkraft, design och unikt hantverk. Under de gångna nio säsongerna har över 850 fantastiska objekt fyllt vårt rum, fascinerat våra besökare och utmanat bilden av vad trä kan vara. För att fira detta tioårsjubileum har vi blickat bakåt. Runt om i årets utställning finner du nio handplockade jubilarer – ett ikoniskt verk från varje tidigare år.
INTARSIA (utställning i utställningen)
I år firar Kulturgatan ett unikt hundraårsjubileum.
Tidigt under 1900-talet lades grunden till en verksamhet som skulle påverka Svensk inredningshistoria under lång tid. Det började med Julius Lehmann, hovbildhuggaren som 1914 flyttade med sin familj från Berlin till Bodafors och blev ansvarig för bildhuggeri och intarsia på Svenska Möbelfabrikerna. 1926 ville han bli sin egen och byggde verkstad och utgick därifrån och skapade stor konst. Sonen Rolf Lehmann som fick gesällbrev redan 1924 fanns med och tog så småningom över och berikade under ett långt arbetsliv Svensk inrednings- och möbelkonst med magnifika verk. Uppdrag för Svenska Amerikalinjen och Sveriges riksdag mm Under 1930- 40- 50-talen och en bit in på 60-talet blomstrade verksamheten. Men efterfrågan på det tidskrävande hantverket dalade under 70- och 80- talen.
Rolf Lehmanns dotter konstnären Anne Marie Lehmann var aktiv med att rita förlagor till intarsior och far och dotter ställde ut tillsammans. Greger Cedulf och Kjetil Harket gästspelade därefter periodvis i intarsiaverkstaden. Sagan slutar dock inte där.
Idag upplever intarsian som konstform en tydlig renässans.
Det förflutna möter framtiden. Sedan 2006 får blivande dekopörer möjligheten att fördjupa kunskap kring teknik och komposition i den välbevarade verkstaden. I utställningen bjuder vi på smakprov från dagens och morgondagens dekopörer. Stipendiater som tack vare Stiftelsen Lehmanns Verkstad fått möjligheter att under långa arbetsdagar bemanna den historiska men fullödiga verkstaden.
Klara Knutsson, Moa Adrian, Jonte Ramsten, Tom Liljedahl, Karin Thafvelin, Natalia Kita, Yuki Hiroshi, Erika Kobayashi och Peter Kobayashi Pålsson visar tillsammans hur ärvd kunskap transformeras till modern formgivning. Intarsia är lika relevant idag som för hundra år sedan när Julius med lärlingar och medarbetare runtikring sig och med cigarr i handen övervakade sin verkstad.
Välkommen in i en värld där träet lever och berättar historier.
Stipendiaterna finansieras av Carl Malmstens Hantverksstiftelse. Årets stipendiat heter Emilia Lans.